Almedalen Visby 9 juli.
I en första intervju som genomfördes i slutet av Almedalsveckan kommenterar Vårdförbundet det nya EU direktivet 2010/32/EU med syfte att åstadkomma en tryggad arbetsmiljö mot yrkesrelaterad smitta för sjukvårdspersonal i Sverige, direktivet skall vara genomfört i Sverige 11 maj 2013.
- Jag stack mig på en kanyl i sanden på semestern, det var en väldigt ångestladdad tid innan jag fick beskedet att jag inte smittats med någon sjukdom. Det är samma obehagskänsla som många yrkesgrupper inom Vårdförbundet tvingas genomleva i samband med de stick- och skärskador och exponering av blodburen smitta som sker inom sjukvården varje år, säger förbundsordföranden i en första kommentar till valbloggen.nu
Kortfattad bakgrund: 2005 publicerade Vårdförbundet rapporten Stick och skärskador samt blodexponering i vården baserad på resultaten från enkätundersökning bland 1200 medlemmar, några år senare kom också utbildningsmaterial/kunskapsunderlag ”Blodburen smitta en nollvision” . EU har nyligen lagstiftat för att trygga arbetsmiljön mot yrkesrelaterad smitta via direktiv 2010/32/EU “Implementing the Framework Agreement on prevention from sharp injuries in the hospital and healthcare sector concluded by HOSPEEM and EPSU, se pdf länk
Vårdförbundet har drivit frågan om stick- och skärskador samt blodexponering i vården också internationellt med bl.a. internationella sekreteraren Eva Szutkowska via Vårdförbundets medlemskap i EFN/ European Federation of Nursing Associations, länk.
1. Kan du ge en kortfattad bakgrund på vilket sätt Vårdförbundet drivit frågan Internationellt under åren och dina egna reflektioner när beskedet kom att EU lagstiftat för en tryggad arbetsmiljö för att motverka yrkesrelaterad smitta?
- Vårdförbundet har haft en nollvision av stick- och skärskador samt blodexponering i vården sedan 2005, vi har drivit frågan inom EU på flera sätt bl.a. genom vårt medlemskap i EFN ( European Federation of Nurses Associations). Där har vi varit väldigt aktiva i frågan, jag skulle säga att vi varit en av de som varit en av dom mest aktiva medlemsländerna.
- Vidare har vi drivit frågan inom EPSU, de offentliganställdas organisation, direktivet har ju en viktig historik i den tidigare överenskommelse som slutits kring sakfrågorna mellan just EPSU och arbetsgivarsidan HOSPEEM (European Hospital and Healthcare Employers’ Association, a sectoral organisation representing employers)
- Så Vårdförbundet har haft olika ingångar i det Europeiska samarbetet. Nationellt är vi fortsatt aktiv i frågan och det är ytterligare ett sätt att föra frågan vidare inom EU. Det gäller att kämpa på i med och motgång och det handlar väldigt mycket om att inte ge upp. Att nå framgång i dom här frågorna har varit en väldigt lång resa för att nå ända fram, men med min plattform som fackligt aktiv så vet man att vissa saker kan ta tid. Så när beskedet kom så var det självfallet en känsla av stor glädje att vi lyckats, vi har varit många aktörer inom Vårdförbundet som bidragit till framgången.
2. Vilka är de viktigaste punkterna i det nya direktivet enligt din uppfattning som förbundsordförande i Vårdförbundet som Sverige nu snabbt måste arbeta vidare med, vi har nästan 3 år på oss fram till 11 maj 2013 när allt ska vara på plats, här gäller det ju också att direktivet fungerar i praktiken och inte bara blir ett EU dokument, så vad blir de viktigaste punkterna framöver för att nå framgång enligt din uppfattning?
- Den nya Patientsäkerhetslagstiftningen som antogs i Riksdagen i mitten på juni är en bra utgångspunkt för det arbetet. Många problemställningar och krav som går igen i det nya direktivet finns också beskrivet i Vårdförbundets rapport från 2005 på temat ”Stick- och skärskador samt blodexponering i vården” samt efterföljande utbildningsmaterial ”Blodburen smitta – en nollvison” ( Ladda ner i pdf under dokument denna länk )
- För mig handlar dessa frågor väldigt mycket om säkerhetstänkande och att man har en säkerhetskultur inom hela hälso- och sjukvården, det handlar främst om förebyggande arbete, det handlar om ”öppenhet” och rapportering av incidenter och att sjukvården lär sig av sina misstag utan att skuldbelägga enskilda anställda, det handlar också om bra omhändertagande av anställda som drabbats.
3. Vilken roll kan du se att Vårdförbundet kommer spela i det kommande arbetet utifrån att stick- och skärskador är den vanligaste arbetsplatsolyckan bland förbundets medlemmar och samtidigt bidrar till mycket onödigt personligt lidande bland sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker som till stor del helt kan förebyggas och kommer frågan också aktualiseras utifrån det nya EU direktiv i förhandlingar med arbetsgivarsidan?
- Det har ju inte varit så många EU direktiv tidigare som berört vården, så vi lär oss också på vägen. Det senaste exemplet är om arbetstider där har vi lärt oss och nu ska vi använda våra erfarenheter från det direktivet. Här sker förbättringar inte av sig självt, någon måste se till att förbättringarna kommer på plats, här är Vårdförbundet en viktig aktör att också tillvarata våra medlemmars intressen på bästa sätt. Vi har också en grupp inom Vårdförbundet som arbetar på temat ”Säker vård”, stick- och skärskador samt blodexponering i vården aktualiseras nu ytterligare i den gruppen genom det nya EU direktivet 2010/32/EU.
Vidare kommenteras frågan av Förbundssekreteraren i Vårdförbundet Eva-Lisa Krabbe som är med vid mötet hon säger:
- Här handlar det om flera frågor som att säkerställa funktion, kvalitet och användarvänlighet av stickskyddat material, skyddsutrustning som infartskanyler och nålar, arbetet berör branschorganisationer som Swedish Medtech, länk och SIS, länk. SIS gruppen verkar utifrån ett Europeiskt standardiseringsarbete på området här ingår Vårdförbundet som en viktig aktör och representeras av Stefan Lundberg. Nu krävs en helt ny säkerhetskultur och säkerhetstänkande inom Hälso- och sjukvården.
4. Du är ju leg. sjuksköterska sedan 1982 och har arbetat både på IVA och inom närsjukvården. Har du själv exponerats för smitta via stick- och skärskador i ditt yrkesliv eller någon kollega som du kommer att tänka på, berätta i så fall om dina tankar och erfarenheter kring detta?
- Nej det har jag inte, men det krävs ju en stund att fundera bakåt i tiden över alla händelser i yrket. Jag kan inte komma ihåg att jag haft någon stickincident på jobbet som jag idag kopplar ihop med förnimmelse av oro och risken att smittats på jobbet. Jag kan heller inte komma ihåg någon kollega som exponerats för smitta, dvs. en händelse som ligger ”nära mig” när jag tänker tillbaka.
- Men däremot kommer jag ihåg en händelse från semestern när jag gick på stranden och steg på en kanyl som var gömd i sanden, det var en insulinspruta, jag minns hur jag försökte intala mig själv att det inte var någon smittorisk eftersom sprutan används av en diabetiker och inte en missbrukare eller andra riskgrupper, men det var en väldigt ångestladdad tid innan jag fick beskedet om jag smittats med någon sjukdom.
- Det är samma obehagskänsla som många yrkesgrupper inom Vårdförbundet tvingas genomleva i samband med de stick- och skärskador och exponering av blodburen smitta som sker inom sjukvården varje år.
5. Du har nu varit förbundsordförande i Vårdförbundet sedan 2005, berätta fritt vilka tankar, reflektioner, erfarenheter du speciellt bär med dig när du ser tillbaka på de åren och din personliga vision för Vårdförbundet utifrån det arbete som pågått internt om framtidens Vårdförbund?
- Min personliga vision är samma vision som Vårdförbundet att vi ska bli den kollegiala mötespunkten. Det handlar också väldigt mycket om yrkesfrågorna där stick- och skärskador är ett tydligt exempel på en villkorsfråga som också är väldigt mycket en yrkesfråga. För Vårdförbundet handlar det om att fortsätta jobba på ett sådant sätt att vi alltid får in både villkors- och yrkesperspektiv, det är min vision att vi ska bli ännu bättre på det och att vi blir tydligare och lyckas driva båda dessa särintressen till ett intresse!
- Sedan minns jag speciellt den senaste strejken och den uppmärksamhet vi fick som gav fokus på många viktiga medlemsfrågor som vi inom Vårdförbundet ständigt jobbar vidare på. När jag nu ser på Vårdförbundets närvaro här i Almedalen, så kan jag notera att för fyra år sedan var det väldigt få seminarier på tema vård.
- Ett av Vårdförbundets syften att vara på plats i Almedalen har varit att få upp vården på agendan, men att vi skulle också ”prata vård som vi ville prata vård”, ett helhetsperspektiv, människan och hälsa i fokus, så med facit i hand idag så har Vårdförbundets mötesplats här i Visby varit väldigt framgångsrik. Om man ser på att det största temat i Almedalen i år så har det varit: hälsa, vård och omsorg. Vi har lyckats på flera områden men arbetet måste fortsätta.
”Tack ” till förbundsordförande Anna-Karin Eklund i Vårdförbundet, Almedalen Visby 9 juli.
Kaj Johansson, leg.sjuksköt.www.valbloggen.nu
© Valbloggen.nu 2010 All rights reserved